Kan inte känna

Blääh, just nu har jag fastnat i en av mina "mörka" perioder. Jag känner mig känslolös, jag bryr mej helt enkelt inte fast jag vet vad jag borde göra och vad ja måste göra, så sitter jag fast i ett mentalt hjälplöst tillstånd. Såna här perioder har uppkommit ganska ofta sen Vekkus död, längden på dom varierar och det. Med Vekku var det så lätt att få ur sig problemen och så var allt så bra. Under såna här tider är det som jag sitter och sir på DHW hela dagarna, jag är ett stort fan! Jag hör också mycke på musik och helt enkelt bara är. Jag måste nog vara en syn inne i husets mörkaste och kallaste rum med endast datorns och akvariets ljus, (jag har faktiskt 15 fiskar i mitt 110 liters akvarium).

Fast jag har en mörk periord så fungerar ändå skolan relativt bra, int på fritiden då skippar jag de flesta läxorna. Tex idag hade jag en ljuvlig sovmorgon och skolan började först halv 12 med modersmål, finska och en fotokurs till halv 16. Där på dagen gick jag till högstadiet för att göra ett test om skoltrötthet på 7or. Guuud vilket liv! Jag längtar så inte tillbaka och skäms när jag tänker på att jag också varit sådan.... Som sakt så får jag inte nått gjort under såna här dagar så jag har inte varit i stallet och jag har bestämt att inte pressa mej för då blir det till ingenting. Jag fungerar jätte långt på omvänd psykologi, tex om jag inte får så måste jag göra det.

Huh, det blev ett långt och deppit inlägg. Jag måste sätta en fin bild på slutet så att det inte blir allt för dystert!