fredag 8 maj 2015

Hekla frá Minni-Borg

Efter att jag slutade sköta åsnorna så började jag sköta en finnhäst i Grop stallet. Det tog snabbt slut av anledningar jag inte tänker skriva om för hela internet. Jag hade turen att min gamla / Linas (min systers) nuvarande modersmålslärare skickade, strax efter att jag slutat i Grop, och frågade Lina om vi ville sköta om en islandshäst. Vi åkte och provred islandshästen och hon var så fin att vi förstås ville börja sköta henne. Islandshästen heter Hekla och är 13 år gammal. Vi har ridit henne nu i ett halv år, varannan vecka. Hekla är väldigt duktig och vill alltid göra sitt bästa. Ibland kan hon få lite fnatt för hon är så bestämd och med för mycket energi har hon ovanan att sticka iväg.. Det har gjort så att jag rider henne oftare än Lina och Lina rider istället en annan häst som bor i samma stall. På så sätt kan vi också rida ut tillsammans så vi är båda väldigt nöjda med hur det urartade sig. Oftast rider jag henne i skogen men ibland även på plan. Det kommer antagligen dyka upp ett och annat inlägg så nu vet ni vem Hekla är i alla fall :)

Idag var jag ute och red Hekla, Lina var med på Svala.  Vi red en 40min barbacka länk och Hekla var pigg och framåt.  Vid några tillfällen krånglade hon när hon ville gå en annan väg men det löste vi med att låta Svala gå först.





onsdag 6 maj 2015

Min framtid

Min framtid är nu lite suddig. Om allt går som jag planerat så kommer jag att börja studera i Novia Åbo till hösten. Jag hoppas på att slippa in på hälsovårdare linjen men jag har också sökt till finska i ÅA. Jag har allting här i Ekenäs redan men jag tror jag behöver något nytt. Det ända jag är missnöjd över i Ekenäs är utbildningen. Landskapsplanerar linjen kommer att stänga för ungdomar och linjen saknar vettiga lärare och en läroplan. Därför söker jag till en ny skola. Jag vet inte varför men plötsligt vill jag så gärna slippa in i hälsovården. Plötsligt bara klickade till och nu hoppas jag innerligt att jag kommer in.
Annars är allt så bra här. Familjen är nära, mina vänner, en bra lägenhet,  jag har ett jobb och en sköthäst här. Men jag känner att jag är så fast här på något sätt. Jag måste bort så att jag kan få växa och röra på mej. Alla känner alla i små städer och jag börjar känna att jag kvävs och att inget händer mera. Jag står på samma ställe och kommer aldrig framåt. Så en ny start i en annan stad skulle sitta väldigt bra. Jag tycker inte om att ändra på saker och tycker inte om att resa för allt är nytt och okänt. Nu måste jag ändå ta ett steg fram, jag kan inte stå still, jag måste gå framåt. Så hoppeligen får jag blogga från min nya lägenhet i Åbo om några månader.

tisdag 5 maj 2015

It's alive!

Nu har bloggen varit död, jag vet inte hur länge?! Jag hade egentligen tänkt sluta blogga och t.o.m. funderade på att ta bort bloggen helt och hållet. Men bloggen är ändå ganska gammal och full med minnen. Tur att jag inte tog bort den för nu vill jag försöka på nytt.

Bloggen skulle ursprungligen handla om mitt liv efter att Vekku dött. Nu när jag läst igenom den konstaterade jag att mitt liv har varit jätte råddigt. Det finns ingen stabilitet och jag bara famlar mej fram utan något direkt mål. Måste man ha ett mål? En person som jag måste ha ett mål, annars blir det inget av mej och jag slösar bort mina dagar. Därför har jag nu bestämt mej för att försöka börja på nytt. Jag försöker hitta fotfäste i min vardag. Just nu rinner minuterna, timmarna och dagarna bort och jag tittar bara stumt på. Så känns det för mej.

Jag vet inte vad det kommer bli av den här bloggen, om jag ens kommer fortsätta uppdatera den eller inte. Vi får se. Jag ska försöka börja, sakta men försiktigt, berätta om mitt liv just nu. Inte för att tråka ut er men jag tänker vara självisk nu. Jag är egentligen en verkligt självisk person. Så där, nu är det sagt och ni alla vet min hemska hemlighet nu. Men alltså jag skriver bloggen för min egen del. Jag vill skriva om mitt liv så att jag kan komma tillbaka och läsa den och se hurdan person var jag då, hur mådde jag då och hur har mina mål ändrats sen dess. Det är redan massor som ändrat sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Det känns som en evighet sedan när jag läser inläggen. Så nu vill jag starta om. Som jag säkert nog har skrivit tusen gånger på bloggen, men vi gör ett nytt försök. Tionde gången gillt! eller hur långt vi nu är... Välkommen tillbaka till liv bloggen!